Till fots kring Rom

Vardagen på Gianicolos kulle kännetecknas framförallt av panoramavyn över Rom som varje gång får en att tappa andan lite. Om inte på grund av den eviga stadens skönhet så åtminstone för att man just bestigit hundratals trappor för att ta sig hem. Till fots rör man sig så vi så lättast både till och från Villa Lante och framförallt nere på gatorna och gränderna i centrum av Rom.

 Långt från turisthorderna, avgaserna och oljudet på stadens gator finns ett annat bra ställe att slita ut sina skor på. Villa Doria Pamphili är en grön oas och ett välkommet avbrott i stadsstrukturen, en av centrala Roms största parker som dessutom ligger bara ett stenkast sydväst om Villa Lante. Parken hörde ursprungligen till en aristokratfamiljs sommarvilla och har fått sitt namn efter den sista ägarsläkten. Den storslagna huvudbyggnaden med sin labyrintträdgård stod färdig 1647. De äldsta delarna av trädgården härstammar dock, åtminstone till utformningen, från 700- och 800-talet. En bättre omgivning att springa sin annars något tråkiga motionsrunda i får man leta efter!

Idag består parken av hela 184 hektar föredetta trädgård, åker och skog som förgyller framförallt lokalbornas vardag. För mig, som befinner mig i limbo någonstans mellan turist och invånare, är det en fröjd att röra mig i parken bland alla “vanliga romare” – turisterna hittar som tur mera sällan hit.

Till Villa Doria Pamphili kommer man för att röra på sig, till och med “nordic walking”, som stavgång heter i stora delar av världen, har hittat sin väg till parken och det finns ett center som erbjuder kurser och information. Terrängcyklister, ofta i full mundering, ser man mycket av mest på veckosluten, joggarna i alla åldrar och hundarna (samt deras ägare) är närvarande alla dagar. Lägg till ett antal barnkalas, ungdomar med frisben och några värdiga söndagsflanerare, så är soppan klar.

På mina rundor brukar jag underhålla mig själv med att iaktta italienarna som motionerar i de mest varierande utstyrslar från korta shorts och t-skjorta till varma mjukisbyxor, dunväst, mössa och vantar – även om temperaturerna för en finne ligger på den angenämare sidan, kring 10-15 grader, fast det är mitt i vintern. I Villa Lantes gemensamma kök utbyts det åsikter om de bästa rutterna, hur mycket lera och vattenpölar man måste undvika idag och vilka udda typer man kanske stötte på under länken.

En annan på många sätt unik möjlighet att samla på sig kilometrar och samtidigt avvika från de sedvanliga turistrutterna är att gå på rundvandring kring det historiska Roms stadsmurar. Vilket lär ska höra till de saker man “absolut måste göra” då man bor på Villa Lante. En vacker men kylig lördagsmorgon i januari styrde därför jag och latinisten Suvi (vars idé hela företaget för den delen var) våra steg ner förbi de redan väldigt familjära murarna på Gianicolo mot okända murar i andra delar av Rom. Ett äventyr i historiks anda!

 Förvånansvärt stora delar av stadsmuren är de facto intakt och därför lätt att följa, men vissa etapper fick man finna sig i att avvika från muren och riskerade att tappa bort sig lite. Hursomhelst bjöd murvandringen på en unik möjlighet att utforska delar av Rom där jag aldrig tidigare gått. Stadsrummet varierade från graffitimålade ödsliga lagerbyggnader och skumma gränder till högklassiga muromgärdade villor och välvårdade parkområden.

Vi valde att göra vandringen motsols, söderut från Villa Lante, vilket gjorde att hela förmiddagen spenderades på lugna, ganska folktomma bostadsområden – med undantag för området kring Termini. Först på eftermiddagen, efter en snabb lunchpaus, kom vi fram till Villa Borghese och styrde därifrån stegen vidare mot Vatikanstaden, en nästan surrealistisk känsla då vi efter många timmars nästintill isolerad vandring plötsligt befanns oss på bekanta turiststråk bland folkmyller och trafik. Efter en välförtjänt gelato tog vi oss an slutspurten runt Vatikanen och upp för kullen till Gianicolo. Drygt 8 timmar efter att vi lämnat Villa Lante kom vi tillbaka passligt i tid för att beundra solnedgången över Rom, ca. 23 km mur och 28 km stad rikare.

Sara Frankenhauser

Arkkitehtistipendiaatti Villa Lantessa